Author Archives: Robin Enander

Juridikfronten anmäler förtroendevald sverigedemokrat för två fall av hets mot folkgrupp

Juridikfronten har i dag inkommit med en anmälan till Polismyndigheten avseende två sannolika fall av hets mot folkgrupp. De yttranden det är fråga om har förmedlats som kommentarer till artiklar på olika internetsidor. Författaren av kommentarerna förefaller vara en ledande sverigedemokrat i Norrköping. Personen i fråga är ersättare i en kommunal nämnd och sitter därutöver i Sverigedemokraterna i Norrköpings lokala styrelse.

I anslutning till ett antal artiklar på olika internetmedier har det avlagts kommentarer som uttrycker missaktning för, och förordar dödligt våld mot, muslimer. Kommentarerna finns samlade på ett konto på kommentarstjänsten Disqus. Kontot har den aktuella sverigedemokratens namn och bild. Bland annat framgår av Disqus-kontot att ett inlägg författades den 7 september 2013, där det på engelska görs gällande att ”muslimer borde skjutas” eller ”medelst andra metoder utraderas från planeten”. Den 14 juli 2013 skrevs en kommentar som uttrycker att de som firar ramadan borde ”halalslaktas”.

Enligt Juridikfrontens bedömning omfattas uttalandena av straffbestämmelsen för hets mot folkgrupp, 16 kap. 8 § brottsbalken. Juridikfronten gör också bedömningen att det misstänkta brottet är av normalgraden och därför inte preskriberat.

Juridikfronten noterar att den aktuella sverigedemokraten i ett e-brev till en tidningsredaktion verkar tillstå att det är han som har skrivit de aktuella inläggen. I sitt e-brev angav han dock att inläggen var sarkastiska. Ett uttalande skall dock bedömas utifrån det innehåll som de omedelbart förmedlar snarare än utifrån en textkritisk granskning av de exakta ordalagen (se NJA 2005 s. 805). Uttalandena framstår inte som sarkastiska vid genomläsning, utan som missaktande och hotfulla gentemot muslimer i allmänhet.

Juridikfronten har därför beslutat att anmäla inläggen, såsom två sannolika fall av hets mot folkgrupp.

Kommentarer inaktiverade för Juridikfronten anmäler förtroendevald sverigedemokrat för två fall av hets mot folkgrupp

Filed under Sverigedemokraterna

Angående anmälan av nationalsocialisten Vera Oredsson

Juridikfrontens ordförande Robin Enander kommenterade i går, i Sveriges Radio P4, den brottsanmälan mot nazisten Vera Oredsson som lämnats till Polismyndigheten av en organisation i Dalarna. Inslaget går att lyssna på här.

Oredsson påstås ha höjt armen i en så kallad hitlerhälsning under Nordiska motståndsrörelsens (NMR) aktiviteter i Borlänge på första maj i år.

Åtbörder som syftar till att hylla Adolf Hitler och Nazityskland omfattas av straffbudet för hets mot folkgrupp (HMF). Under 90-talet var de gärningar som oftast föranledde straffansvar för HMF just ”sieg heil”-rop och hitlerhälsningar av det slag som Oredsson påstås ha gjort sig skyldig till (se BRÅ rapport 2001:7 Hets mot folkgrupp)

Huruvida Oredsson åtalas och slutligen döms för det påstådda brottet är således främst en fråga om det kan bevisas att hon gjort en hitlerhälsning vid det aktuella tillfället.

Under intervjun med Robin Enander i går ställdes en fråga om huruvida det finns risker med att anmäla brottslighet som begås av nazister. Juridikfronten vill i detta avseende understryka att det alltid är viktigt att våga anmäla och vittna om brott, samt att lagen skyddar den som gör det. Detta skydd uppställs bland annat genom att det föreskrivs straff för den som hotar en anmälare eller ett vittne (övergrepp i rättssak).

 

Vad gäller de uppmaningar, som har förekommit, till att massanmäla det påstådda brottet av Oredsson har vi följande att säga. Att inkomma med organiserade massanmälningar har sannolikt direkt motsatt effekt till vad det är man söker uppnå med ett sådant förfarande. Vid massanmälningar måste polisen hantera och diarieföra varje enskild anmälan, vilket tar personella resurser i anspråk som annars hade kunnat fokuseras på utredningsåtgärder. Rättsväsendet är dessutom ingen politisk instans som kan låta sig påverkas av opinionen, utan får endast agera utifrån gällande lag och rätt. Åklagaren är skyldig att åtala om det är antagligt att åtalet kan leda till en fällande dom – alltså om bevisningen är tillräckligt stark. Den gränsen påverkas inte av massanmälningar. Åklagaren begår tjänstefel om hen låter sig påverkas av politiska påtryckningar.
Om man vill att ett påstått brott ska prövas ordentligt är det således mycket mer effektivt att försöka säkerställa bevisning och inkomma med denna till polismyndigheten. Det finns exempelvis kanske vittnen till händelsen som ännu inte har trätt fram.

 

Kommentarer inaktiverade för Angående anmälan av nationalsocialisten Vera Oredsson

Filed under Uncategorized

Åtal mot det nazistiska skivbolaget Sniper Records efter Juridikfrontens granskning

Den 22:a juli inkom Justitiekanslern (JK) med en stämningsansökan till Gävle Tingsrätt i vilken straffansvar för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp yrkas mot den ansvarige utgivaren, Henrik Fjäll, för det nazistiska skivbolaget Sniper Records hemsida. Eftersom webbplats har ansvarig utgivare (som är straffrättsligt ansvarig för det material som publiceras på webbplats) omfattas den av databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen och följaktligen ett särskilt skydd som bland annat medför speciella åtalsregler och vidare gränser för vad som är straffbart och inte. Justitekanslern är härvidlag ensamt behörig åklagare.

Åtalet omfattar låttexter och skivomslag som spridits på hemsidan under januari månad, fram till den 29 januari 2014. Texterna innehåller bland annat grovt antisemitiska uttalanden, bitvis rena hot om att skjuta judiska barn. Även mörkhyade är föremål för uttryckliga hot om våld och förföljelse, i de låttexter som Sniper Records publicerat.

Kommentarer inaktiverade för Åtal mot det nazistiska skivbolaget Sniper Records efter Juridikfrontens granskning

Filed under antisemitism, hets mot folkgrupp, Sniper Records, Svensk nazism

Juridikfronten kritisk till Thomas Mattssons uttalanden om Lexbase

Skrivet av Robin Enander

Som reaktion på Thomas Mattssons blogginlägg: Juridikfronten tycker gott att tingsrätterna kunde ha anställt någon att sitta och skriva av domarna för hand, och lämna ut dem i avskrift, så skulle det åtminstone bromsa upp det massförtal som företas av Lexbase.

Expressens chefredaktör tillika ansvarige utgivare, Thomas Mattsson, orerar i dagarna om Lexbase och tillbakavisar den kritik som består i att verksamheten, av många jurister, tycks kvalificera som ett organiserat massförtal. Mattsson tycks i sin blogg ge stöd åt Lexbase-grundarna, vilka i ett desperat försök att legitimera sin verksamhet åberopar offentlighetsprincipen, som vore den avsedd att möjliggöra näringsverksamhet grundad på brott, till skada för åtskilliga tusen människor.  Lexbase verksamhet kan mycket väl vara en massbrottslighet som upphovsmännen dessutom tjänar pengar på. De rättsliga instrument som står till buds för målsägande och eljest utsatta är emellertid tandlösa. Lexbase har en ansvarig utgivare och skyddas därmed särskilt via databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Efter den första lanseringen startade Lexbase igen efter att (förmodligen medvetet) ha feltolkat ett JK-beslut som, till skillnad mot vad förtalsentreprenörerna hävdar, INTE tar ställning till lagligheten i verksamheten. Tröskeln för juridisk prövning har dessutom höjts kraftigt med den rejäla avgiftshöjning till de allmänna domstolarna, som Juridikfronten kritiserat tidigare.

På sin blogg skriver Thomas Mattson följande:

För att JK ska agera krävs ”påkallat från allmän synpunkt”, och varje fall ska prövas för sig. Det är svårt att se att den som tillgängliggör allmänna och offentliga handlingar till medborgarna ska kvalificera sig för vad som vore ett av JK:s exceptionellt få åtal mot ansvariga utgivare.

Juridikfronten undrar då: Vad spelar det för roll för åtalsfrågan att det rör sig om allmänna handlingar? Varför spelar det någon roll varifrån förtalande uppgifter hämtas? Allt som någonsin nedtecknats i allmänna och hos vissa myndigheter offentliga handlingar (vissa personutredningar i brottmål, alla beslut av Kriminalvården, domar etc.) bör inte finnas på Internet och spridas som en affärsverksamhet. Vad som gör ärendet påkallat ur allmän synpunkt är den exceptionella volymen av förtalande uppgifter, som dessutom sprids med ett vinstintresse. Det är alltså ur såväl allmän som principiell synpunkt påkallat att ta ställning till huruvida den här typen av, enligt vår mening, brottsliga näringsverksamhet är laglig. Uppenbarligen finns det ett starkt stöd bland många medborgare för att åtala Lexbase för det förmodade massförtalet; borde detta inte göra det mer påkallat från statsmaktens sida?

Vidare skriver Mattson:

Örebro tingsrätt vägrade, till skillnad från andra rätter, att lämna ut allmänna och offentliga handlingar till Lexbase i elektronisk form. Det tycker säkert många var bra, men jag ser agerandet av en enskild tingsrätt som ett trots mot de tydliga intentioner till öppenhet som offentlighetsprincipen stadgar.

Juridikfronten undrar då också: Varför skulle det utgöra ”trots” mot någonting alls, att vägra utlämning i elektronisk form? I brist på tvingande lag måste det stå varje myndighet fritt att lämna ut handlingar på det sätt som de anser mest ändamålsenligt och förenligt med myndighetens syn på integritet (vilket Domstolsverket även skriver). Att någon har rätt att få del av en handling innebär inte att personen har rätt att få del av en OCR-läsbar inskannad version av handlingen.

Juridikfronten tycker gott att tingsrätterna kunde ha anställt någon att sitta och skriva av domarna för hand, och lämna ut dem i avskrift, så skulle det åtminstone bromsa upp det massförtal som företas av Lexbase.

Kommentarer inaktiverade för Juridikfronten kritisk till Thomas Mattssons uttalanden om Lexbase

Filed under Expressen, Förtal, Lexbase

Möjligheten att få sin sak prövad av en allmän, opartisk domstol riskerar att bli en klassfråga

Bild   I går, den första juli, trädde en förändring av förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna i kraft. Avgifterna för att väcka talan i domstol har därmed höjts kraftigt. Standardavgiften har ökat med 600 procent och för så kallade småmål eller förenklade tvistemål (FT-mål) har ökat med 100 procent. Istället för 450 kronor, kommer det nu att kosta 2 800 kronor att väcka enskilt åtal eller inleda ett vanligt tvistemål. De s.k. förenklade tvistemålen, som rör ett krav under halvt basbelopp (dvs. idag 22 200 kronor), kommer att kosta 900 kronor att anhängiggöra vid domstolen, istället för 450 kronor. Domstolsverkets webbsida om avgifterna är dock något missvisande. Något som jurister vet, men som inte framgår av webbsidan, är att vissa mål inte kan vara s.k. förenklade tvistemål. Detta gäller t.ex. mål mot massmedier – yttrandefrihetsmål och tryckfrihetsmål. Dessa kan inte handläggas enligt de förenklade reglerna, eftersom de kräver att domstolen har en särskild sammansättning (ett visst antal domare samt en jury). Det kommer alltså alltid att kosta 2 800 kronor att föra talan mot ett massmedium (t.ex. en person som driver en webbsida med utgivnigsbevis), även om målet rör under 22 200 kronor. Föreningen Juridikfronten tycker att avgiftshöjningen, som inskränker allmänhetens tillgång till domstolarna, är anmärkningsvärd och mycket tråkig. Den kommer att leda till att många brottsoffer inte kan beivra brott genom enskilt åtal eller civilrättslig talan, och den kan även få till konsekvens att färre personer vågar väcka talan mot massmedier vid t.ex. förtal. I och med att Justitiekanslern har aviserat att hon inte tänker hjälpa människor med förtalsåtal riskerar samhället att de nazistiska och högerextrema webbsidor, som använder yttrandefrihetsgrundlagen för att sprida sin propaganda, får en ännu större frizon. Även sidor som Lexbase kommer att lättare kunna undgå prövning. Möjligheten att få sin sak prövad av en opartisk domstol, även när det gäller t.ex. mindre grova kränkningar på internet (där skadeståndet oftast blir 5 000 kronor), riskerar att bli en klassfråga. Avgiftshöjningen har tidigare kritiserats av Juridikfrontens ordförande i DN och av professor Mårten schultz och andra jurister. I går kommenterade professor Mårten Schulz saken igen i SR. Jämförelsevis kan sägas att avgifterna för ett småmål i en domstol i delstaten New York är 15 dollar, dvs. strax över 100 kronor. Den som väcker talan i ett amerikanskt småmål har rätt till muntlig förhandling med en ensamdomare, liksom i småmålen i Sverige.

Kommentarer inaktiverade för Möjligheten att få sin sak prövad av en allmän, opartisk domstol riskerar att bli en klassfråga

Filed under Brott, Förtal, Justitiekanslern

Ledande svensk nazist fälld för hets mot folkgrupp efter Juridikfrontens granskning

I höstas genomförde Juridikfrontens volontärer en omfattande granskning av flera ledande, svenska nazisters aktivitet på sociala medier. Det är av vikt att internet också omfattas av lag och rätt – att de typer av hotfull och missaktande raspropaganda som förbjuds i lag inte obehindrat kan spridas på nätet.

När straffbudet i 16 kap. 8 § brottsbalken (hets mot folkgrupp) tillämpas korrekt utgör den ett skydd mot de mest samhällsfarliga yttringarna, däribland grov rasistisk propaganda. Kriminaliseringen av vissa uttalanden och meddelanden är väl balanserad mot yttrandefriheten, på ett sätt så att det inte är till men för den fria åsiktsbildningen.

Juridikfronten har som stadgereglerat syfte att tillse legitima rättsliga processer. Vi utgår därför från gällande rätt och gör noggranna juridiska bedömningar från fall till fall. Vi agerar aldrig när det är uppenbart att straffansvar inte föreligger. När andra har satt i system att massanmäla och i onödan belasta redan hårt pressade polismyndigheter så har vi varit kritiska. Att utsätta rättssystemet för massiva påtryckningar för att genomdriva en viss vilja, utan konkret rättslig grund, kan ytterst vara till skada för rättssäkerheten. Det principiella fundamentet för vår verksamhet beskrivs mer utförligt här.

Under vår granskning i höstas påträffades ett antal publiceringar som vi bedömde straffbara såsom hets mot folkgrupp. Två av dessa återfanns på ett twitterkonto tillhörande nazisten och nästeschefen inom Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Pär Sjögren. De brottsliga meddelanden som spritts från twitterkontot var tydligt antisemitiska. Den 3 april i år väckte allmän åklagare åtal mot Sjögren, efter att Juridikfronten dokumenterat och anmält nämnde nazists brottsliga verksamhet på Twitter. Falu tingsrätt meddelade dom 2014-06-11 i mål B 1167-14 där Sjögren dömdes för hets mot folkgrupp, i enlighet med Juridikfrontens bedömning. Efter att ha tagit del av domen blir det uppenbart att den är väl underbyggd och att den straffrättsliga bedömningen skett i linje med gällande rätt.

Kommentarer inaktiverade för Ledande svensk nazist fälld för hets mot folkgrupp efter Juridikfrontens granskning

Filed under antisemitism, hets mot folkgrupp, Svenska motståndsrörelsen

Undermålig tillämpning av hetsbestämmelsen i två polisdistrikt under EU-valrörelsen.

Bestämmelsen om straffansvar för hets mot folkgrupp tillfördes den svenska strafflagstiftningen efter andra världskriget för att, av uppenbara skäl, uppställa en spärr för den typ av raspropaganda som underblåste de stämningar som låg till grund för förintelsen och förföljelsen av minoritetsgrupper i Europa. Kraven för straffansvar ställdes redan då högt och lagstiftaren underströk noggrant att det måste finnas ett tydligt avgränsat och legitimt skyddsintresse (prop. 1948:80 s. 195). Det betonades att kraven för straffansvarets inträdande måste vara högt ställda, för att undvika godtyckliga och omotiverade inskränkningar av yttrandefriheten (a. prop. s 197). Lagen omfattar därför enbart flagranta former av hets; missaktning och hot som inte bäst tillrättaläggs i en fri och öppen debatt (se bl.a. prop. 2001/02:59 s. 35 f.).

Under 90-talets våg av offentlig nynazistisk aktivitet utvecklades en hel del rättspraxis på området, där det bland annat fastslogs att spridandet av symboler som hyllar nationalsocialismen och tredje riket innebär är straffbart såsom hets mot folkgrupp. Detta ligger helt i linje med straffbudets ordalydelse.

En sådan rättstillämpning innebär inte att vissa symbolerna i sig är straffbelagda, utan att sammanhanget i vilket de sprids måste beaktas noggrant. Att nynazister tågar med hakkorsfanor konstituerar så klart straffansvar för hets mot folkgrupp. Men att en antinazist deltar i en demonstration iförd en t-shirt med ett överkryssat hakkors som motiv, är givetvis inte kriminellt. Detsamma gäller en svastika på en hinduisk staty, exempelvis. Just denna skillnad mellan liknande symbolers olika betydelse beroende på sammanhanget torde höra till en av de enklaste delarna av bedömningen av hets mot folkgrupp. Det räcker med att läsa straffbudet i 16 kap. 8 § brottsbalken innantill.

Tyvärr verkar det som om det finns påtagliga brister i åtminstone två polisdistrikt, vad gäller förmågan att bedöma brottet hets mot folkgrupp. Under en manifestation mot Jimmie Åkesson i Örebro, inför valet till Europaparlamentet, beslagtogs en banderoll med texten ”Inga fascister på våra gator” och personen som hade den delgavs misstanke för hets mot folkgrupp. Fascister faller inte under det i lagen angivna begreppet folkgrupp.

En liknande händelse tilldrog sig under en annan manifestation mot Sverigedemokraterna, i Arvidsjaur, där två tonårspojkar blev ålagda av en polisman att censurera sitt plakat med en av pojkarna målad bild av en blåsippa (SD:s partisymbol) med ett rotsystem format som en svastika (SD:s rötter i den nynazistiska rörelsen). Givetvis är varken ”inga fascister på våra gator” eller en bild som skildrar SD:s rötter i nazismen straffbart. Förmåga till en såpass elementär bedömning är det minsta man kan begära av ordningsmakten.

En korrekt tillämpning, av straffbudet i 16 kap. 8 § brottsbalken, är av yttersta vikt för att vidmakthålla lagstiftningens legitimitet och polisens förtroende.

 

Kommentarer inaktiverade för Undermålig tillämpning av hetsbestämmelsen i två polisdistrikt under EU-valrörelsen.

Filed under Brott, hets mot folkgrupp