Category Archives: Björn Björkqvist

Förtydligande och förundersökning

I tidigare artiklar har det angetts att s.k. Hitlerhälsningar utgör hets mot folkgrupp. Detta bör förtydligas på så sätt, att det är hyllningar till (den tyska) nationalsocialismen, och dess rashatande budskap, som kan leda till ansvar för hets mot folkgrupp i enlighet med den rättspraxis som i allt väsentligt inleddes med Högsta domstolens dom mot Björn Björkqvist år 1996 (se denna artikel). En s.k. romersk hälsning som, sedd i sitt sammanhang – t.ex. tillsammans med ett ”sieg heil”-rop eller under en nationalsocialistisk sammankomst – hyllar nationalsocialismen, kan därför bestraffas. Frågan om ansvar för ”ensamma” Hitlerhälsningar, dvs. romerska hälsningar utan samtidiga fraser som ”Heil Hitler” eller ”sieg heil”, har inte särdeles ofta prövats i domstol, men i några underrättsfall har fällande dom meddelats även under sådana omständigheter (se Vänersborgs tingsrätts dom 2007-09-18 i mål nr B 2246-07, Södertälje tingsrätts dom 2010-04-15 i mål nr B 874-09, Skellefteå tingsrätts dom 2009-05-26 i mål nr B 240-09 och Varbergs tingsrätts dom 2008-09-15 i mål nr B 1146-08, och även Skellefteå tingsrätts dom 2011-12-09 i mål nr B 1064-11, om en fotograferad romersk hälsning framför en tysk flagga, samt Stockholms tingsrätts dom 2008-10-23 i mål nr 13881-08, om en grupp nationalsocialister som gjort romerska hälsningar; jfr Falu tingsrätts dom 2007-04-03 i mål nr B 3200-06, Västmanlands tingsrätts dom 2010-09-20 i mål nr B 3204-10 och Borås tingsrätts dom 2010-02-15 i mål nr B 3552-09, där hälsningarna istället för med nationalsocialistiska slagord ackompanjerats med rasistiska tillmälen). Som alltid när det rör sig om yttrandefrihetsförbrytelser måste ett handlande bedömas i sitt sammanhang i varje enskilt fall.

Med detta förtydligat kan vi meddela att Justitiekanslern (JK) idag har beslutat att inleda förundersökning mot Midgård Magazine, ett ”oberoende nationalistiskt magasin” som drivs av Midgård Records, vars styrelseordförande i fjol dömdes för hets mot folkgrupp. Förundersökningen, som rör hets mot folkgrupp, handlar om nedsättande uttalanden om olika grupper som påstås vara under-, icke- och lortmänniskor, och även om uttalanden och symboler som hyllar nationalsocialismen. Uttalandena hade anmälts av föreningen Juridikfronten. En kammaråklagare vid Internationella åklagarkammaren i Göteborg har uppdragits att verkställa förundersökningen och redovisa den till JK.

Kommentarer inaktiverade för Förtydligande och förundersökning

Filed under antisemitism, Björn Björkqvist, Brott, hets mot folkgrupp, Justitiekanslern, Mörkermän, Svensk nazism

Databasen Realisten försvinner – sannolikt på grund av Juridikfronten

Nationalsocialistisk front (NSF) ombildades under namnet Folkfronten i slutet av år 2008. Webbplatsen Den Svenske Nationalsocialisten (som sedan år 2001 fanns på den-svenske.com), som var organ för NSF, lades ned i augusti 2009. Eftersom NSF tillämpade den s.k. nordiska ledar- och ansvarsprincipen (Führerprincipen) ansvarade NSF:s propagandachef tillika redaktör Björn Björkqvist, ensam för Den Svenske Nationalsocialisten och dess webbplats (se rättsfallet NJA 2004 s. 574). Våren 2010 uppstod Realisten. Nytt utgivningsbevis hade sökts och beviljats för databasen Realisten.se, med Folkfronten – sedermera omdöpt till Svenskarnas parti – som ägare. Samme Björkqvist, som dragit på sig en del domar för hets mot folkgrupp (första gången 1996), var chefredaktör för Realisten, men som utgivare hade en annan person utsetts, förmodligen utan att själv ta någon aktiv del i webbtidningens arbete.

På Realistens webbplats lagrades sedan starten äldre material från Den Svenske Nationalsocialisten (2003 – 2009), trots att Svenskarnas partis hållning inte är eller var öppet nazistisk. År 2010 inleddes, med anledning av en anmälan från Juridikfronten, förundersökning mot Realisten på grund av en nedsättande text om svarta. I förhör påstods dock att texten inte hade förhandsgranskats före publicering, varför förundersökningen lades ned. Justitiekanslern kände sig dock föranlåten att ifrågasätta webbplatsens utgivningsbevis, och skickade handlingarna i ärendet till Myndigheten för radio och TV.

Under senhösten år 2012 började Realisten satsa på att försöka få presstöd, och gjorde vissa artiklar endast tillgängliga för prenumeranter. Hösten 2013 återpublicerades på Realisten ett enormt material som tidigare hade publicerats på den nedlagda extremnationalistiska webbplatsen Info14 under åren 2000 – 2011. Webbplatsen Info14 hade inte någon ansvarig utgivare, utan var placerad på amerikanska servrar och registrerad på en person i Kalifornien. Vid ett tillfälle anfördes en publicering på Info14 som skäl för högre skadestånd till en häktad och sedermera släppt person. Realistens återpublicering var välgörande på det sättet att Info14:s material nu för första gången kunde bli föremål för rättslig prövning.

Material som publicerats av Realistens redaktion uppmärksammades i samband med Aftonbladets kampanj ”Granska skiten” under vintern 2012. Bland annat hade en nidvisa om svarta och en nedsättande text om romer publicerats. Juridikfronten och någon annan person anmälde inläggen till Justitiekanslern (JK), som inledde förundersökningar. Sommaren 2014 dömdes den formellt ansvarige utgivaren för Realisten till villkorlig dom och dagsböter, för hets mot folkgrupp bland annat i material från Info14 och Den Svenske Nationalsocialisten. Domen fastställdes av Svea hovrätt i februari i år, och har överklagats till Högsta domstolen. I hovrätten hade utgivaren försökt invända att han bara utsetts för skens skull och egentligen inte hade kontroll över publiceringar i Realisten, men eftersom invändningen framställts för sent kunde den inte beaktas.

Efter 2014 års allmänna val meddelade meddelade Björn Björkqvist den 1 oktober, att han avgår som chefredaktör för Realisten. Ägaren Svenskarnas parti meddelade samma dag att ”Realisten.se har onekligen haft en viktig roll inom svensk nationalism och det finns mycket att tacka alla medarbetarna för, men när den nuvarande redaktören Björn Björkqvist tyvärr inte längre har för avsikt att fortsätta arbeta med Realisten.se så måste vi tyvärr inse och acceptera det kalla faktum att tidningen inte kan fortsätta drivas”. Någon uppdatering av webbplatsen skedde inte från detta datum.

Juridikfrontens granskning av webbplatsen upphörde emellertid inte, utan även ”passivt” informationsspridande kan förstås vara brottsligt enligt gällande rätt. I april i år ingav Juridikfrontens verkställande utskott en anmälan till Justitiekanslern om flera artiklar på Realisten.se. Responsen från JK var snabb, och förundersökning om hets mot folkgrupp inleddes beträffande vissa av artiklarna, som gällde svarta och homosexuella.

Någon gång under de senaste dagarna har materialet på Realisten.se försvunnit. Den som surfar till webbplatsen möts av ett ”Web server is down”, och allt tyder på att det inte är rör sig om ett tillfälligt fel. Webbplatsen Realisten.se synes ha gått i graven, och med den nära 14 år av svensk nazism och extremnationalism. Juridikfronten betvivlar att stängningen av Realisten har skett oberoende av den förundersökning som JK nyligen har inlett, och kan inte annat än att dra slutsatsen att Svenskarnas partis extremnationalistiska propagandadatabas har försvunnit på grund av föreningens idoga arbete.

Kommentarer inaktiverade för Databasen Realisten försvinner – sannolikt på grund av Juridikfronten

Filed under Björn Björkqvist, Brott, hets mot folkgrupp, Info14, Mörkermän, Realisten, Svensk nazism, Svenskarnas parti

Björkqvist briljerar i rättskunskap

Björnesmagasin

Juridikfronten har noterat att allt som oftast när rättsprocesser inleds mot ledande företrädare för den nationella rörelsen i mål som rör yttrandefrihetsbrott hets mot folkgrupp så brukar Realistens redaktör Björn Björkqvist kommentera målet. Allt som oftast är de här kommentarerna behäftade med en rad felaktigheter (Se här och här). Om det bygger på ren okunskap i ämnet eller om Björkqvist av ren ideologiska motiv väljer att feltolka processerna vet vi inte riktigt. Men det kanske i huvudsak är utslag för det förstnämnda?

För nyligen uppstod det nämligen en debatt med anledning av att Realisten begärt ut namnen på de människor som skrivit på en namninsamling mot att Svenskarnas parti (SvP) ska få annonsera i Sjöbo inför det stundande valet. I sitt e-brev till Sjöbo kommun skrev redaktör Björkqvist, när han begärde ut namnen för Realistens räkning, att ”Realisten.se har utgivarbevis [sic] och drivs av ett aktiebolag. Vi följer således svensk lagstiftning”. Björkqvist inkom med sin begäran den 9 juli. Men bara några veckor tidigare hade Realistens ansvarige utgivare Sebastian Karlsson dömts till villkorlig dom och 100 dagsböter á 50 kronor för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp (Stockholms tingsrätts dom 2014-06-30 B 5650-13).

Kontentan är således att en tidning(s medarbetare) självklart kan bryta mot svensk lagstiftning även om tidningen har utgivningsbevis (och drivs i aktiebolagsform) och personuppgiftslagen inte är tillämplig. Oavsett vad redaktör Björkqvist än anger i en skrivelse till kommunen.

Kommentarer inaktiverade för Björkqvist briljerar i rättskunskap

Filed under Björn Björkqvist, Realisten, Sebastian Karlsson, Sjöbo, Svenskarnas parti

Realistens och Svenskarnas partis bristande kunskap

För en tid sedan uppmärksammade Realisten att deras ansvarige utgivare, Sebastian Karlsson, dömts till villkorlig dom och 100 dagsböter á 50 kronor för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Bakom anmälan stod Juridikfronten. Kort därefter publicerade även Svenskarnas parti (SvP) en video med uppmaning om att stödja Karlsson. I videon framträder Stefan Jacobsson,  ordförande för Svenskarnas parti (SvP), och Björn Björkqvist, chefredaktör för Realisten. Med anledning av det vill vi i Juridikfronten bemöta en rad påståenden som Realisten framför i sin artikel och det SvP påstår i sin video.

Stefan Jacobsson påstår t.ex. i Realistens video felaktigt att Karlsson skulle gjort sig skyldig till tankebrott. Men Karlsson har gjort sig skyldig till ett yttrandefrihetsbrott. Som medborgare får man tänka vad man vill utan att det blir aktuellt någon form av repressalie från det allmänna. Tidigare fanns den s.k. tankeförbudsparagrafen i Lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, men den är numera avskaffad. Det är nog det närmast vi skulle komma till ett tankeförbud.

Väljer man dock att kanalisera tankar och funderingar i form av uttalanden (i så väl tal som skrift) så kan det föranledda att det allmänna väcker åtal. Det inkluderar en rad straffbestämmelser så som högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, vårdslöshet med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi eller landssvek, landsskadlig vårdslöshet, ryktesspridning till fara för rikets säkerhet, uppvigling, brott mot medborgerlig frihet, olaga våldsskildring, förtal, förolämpning, olaga hot, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak, spridning av barnpornografi – och hets mot folkgrupp. Merparten av de här straffbestämmelserna som ”inskränker” yttrandefriheten ställer sig Svenskarnas parti och Björkqvist säkerligen bakom. Innebär det då att Björkqvist avskyr den fria debatten och yttrandefriheten?

Visserligen har det sedan 2005 ägt rum en närmast fördubbling av antalet ärenden som föranlett JK att väcka åtal. Men ser man till antalet är uppgången blygsam, från fyra till nio åtal per år (JK 2005 och 2013, se dnr. 1524-06-12 och dnr. 1624-14-12). Med tanke på att det årligen publiceras hundratusentals artiklar och (förhandsmodererade) kommentarer i så väl trycka publikationer som på grundlagsskyddade webbplatser så kan knappast nio åtal på ett år betraktas som något särskilt stort hot mot möjligheten ge uttryck för sin åsikt via grundlagsskyddad skrift eller webbplats. Stora delar av Realistens publicistiska verksamhet kan dessutom fortgå utan att det någonsin skulle utgöra ett lagbrott. Kritik mot det nuvarande styrelseskicket, den förda regeringspolitiken och mot det mångkulturella samhället kan äga rum utan att brottsbalkens straffbestämmer om hets mot folkgrupp blir aktuell. Det går att ventilera åsikter i en rad politiska frågor med koppling till ekonomi, sysselsättning, kultur, försvarspolitik etc. utan att det är frågan om hets mot folkgrupp.

Björn Björkqvist, som nyligen fann nödvändigt att i en bokrecension påpeka att en persons "mormor var judinna".

Björn Björkqvist, chefredaktör för Realisten.

För övrigt är det intressant att Björkqvist i videon benämner Karlsson som medarbetare. Men Sebastian Karlsson har uppgivit i tingsrätten att han ”inte inblandad i den dagliga verksamheten med hemsidan och han har inte lämnat några instruktioner om verksamheten. Han tillfrågas inte om vad som ska publiceras på Realisten.se och har inte haft synpunkter på det.” (Stockholms tingsrättens dom 2014-06-30 B 5650-13, s, 8) Det förefaller mer som att Karlsson agerat ansvarig utgivare för att Björkqvist ska undslippa straffansvar. Sannerligen en vän.

När det kommer till Juridikfrontens verksamhet och Realistens påstående om att vi skulle ha som affärsidé att att ”okynnesanmäla nationalister” ska det påpekas att Juridikfrontens verksamhet bedrivs inom ramen för en ideell förening. Våra medlemmar erhåller därför inte några ekonomiska fördelar med anledning av att vi inkommer med anmälningar. När det kommer till ”okynnesanmälningar” ska påpekas att en stor mängd av de anmälningar som vi inkommit med till så väl polismyndigheterna som Justitiekanslern har inneburit att förundersökning inletts, åtal väckts och företrädare för den s.k. nationella rörelsen blivit dömda. Således är det inte frågan om att vi i Juridikfronten sysselsätter oss med okynnesanmälningar. Istället har vi valt att offentligt kritiserat andra för att syssla med det.

Kommentarer inaktiverade för Realistens och Svenskarnas partis bristande kunskap

Filed under Björn Björkqvist, Brott, Föreningen, hets mot folkgrupp, Justitiekanslern, Realisten, Sebastian Karlsson, Svenskarnas parti

Björkqvist har fel om betydelsen av preskription, m.m.

Idag ondgör sig Björn Björkqvist i Svenskarnas Partis tidning Realisten över att Justitiekanslern (JK) har inlett två förundersökningar om hets mot folkgrupp, med anledning av anmälningar från Juridikfronten, mot Midgård Reckords och Sniper Records. Här bemöter vi hans synpunkter.

Björkqvist, som har kopierat OCR-lästa JK-beslut och därför fått flera titlar och namn fel (bl.a. ”heaten” istället för ”beaten” och ”Volkzom” istället för ”Volkzorn”), tycks inte kunna läsa besluten ordentligt, utan påstår att JK:s förundersökningar omfattar ett uttalande bl.a. om ”att raser har olika intelligens”, trots att detta uttalande ej omfattas.

Björn Björkqvist.

Björn Björkqvist
© M. Tunström

Björkqvist irriteras av att det ”Juridikfronten vill är att man ska gå runt preskriptionstiden”, enligt honom. Preskriptionstiden för de släppta skivorna har gått ut, skriver Björkqvist. Han påstår sedan: ”Den musik som är laglig att sälja på CD-skiva vill man nu döma för att den spelas upp på en hemsida. Man vill också döma lagliga skivors omslag. Inte för att omslagen är olagliga utan för att det ska vara olagligt att publicera bilderna på de lagliga skivorna på en hemsida. I ett fall vill man utreda namnen på låtarna på en laglig skiva.” Detta tycker Björkqvist är ”oerhört skrämmande”.

Preskription enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen innebär att åtal inte får väckas med anledning av en viss skrift (t.ex. en tryckt tröja eller ett skivomslag) eller skiva, när en viss tid har gått. Man kan alltså sälja skivan eller skriften utan att riskera straff, efter denna tid. Preskription innebär emellertid inte att materialet i skriften eller på skivan blir lagligt, som Björkqvist påstår, utan endast att de aktuella exemplaren inte kan åtalas.

Det kan tyckas vara juridiskt hårklyveri, men om en (månne något tillspetsad) jämförelse görs med misshandel blir poängen tydligare: att någon undsluppit straff för en viss misshandel på grund av preskription, innebär inte att personen fritt kan misshandla andra människor på samma sätt som i det preskriberade fallet. Likadant här. Att en skiva eller ett skivomslag inte kan åtalas, innebär att den ansvarige utgivaren inte kan bestraffas när en viss tid har gått. Det ger inte någon annan rätt att framställa samma material igen, och ge ut det – något som utgör en ny gärning. Tvärtom ska en ny utgivning bedömas med nya ögon – dagens domstolar är inte bundna av gårdagens bedömningar. Detta borde Björkqvist veta om, då han skrev förordet till ”Judefrågan”, en bok från 1936, som fälldes när den hade publicerats på nytt år 2000. Se detta betänkande, under Förarbeten, om skäl för preskription (inget av dem tillämpligt i denna situation).

Att Justitiekanslern under ett år eller ett halvår (ty så korta är preskriptionstiderna) inte har hunnit åtala ett visst material, innebär i sanning inte att rättsväsendet har satt någon godkänt-stämpel på materialet. JK kanske helt enkelt inte kände till materialet (kanske spriddes det bara bland ”nationella”, som givetvis inte anmälde det), eller inte hann åtala det. I många fall bryter Svenskarnas parti och andra organisationer medvetet mot tryckfrihetsförordningens regler, genom att inte skriva ut tryckår och utgivare. Därmed blir det svårt för JK att avgöra om preskription har inträtt eller inte, och JK ska hellre fria än fälla. Det är självklart att (förment) preskription inte innebär att materialet som sådant blir lagligt för evigt.

Vill Juridikfronten att preskriptionstiderna ska avskaffas eller kringgås? Nej. Det material (skivor och skrifter) som är preskriberat får givetvis spridas alltjämt (det finns ju bara ett begränsat antal exemplar). Liksom Justitiekanslern konstaterar vi dock att den som på en webbplats tillgängliggör material, som redan är publicerat i en tryckt skrift eller på en skiva, utför en ny gärning. Denna gärning pågår till dess att materialet tas bort från webbplatsen, även om vissa ansvarslösa medieaktörer vill framtvinga en lagändring på denna punkt. Skulle Björkqvists uppfattning avspeglas i lagen, skulle allsköns antisemitisk och övrig hatisk propaganda kunna ges ut på nytt och nätpubliceras för evigt, så snart den första utgivningen preskriberats, även om materialet publicerades i en annan tid och under helt andra förhållanden (t.ex. under 1940-talet). Varenda hakkorsflagga och ”sieg heil” skulle då rimligen bli lagligt, i och med att många hakkorsflaggor och ”sieg heil” har undgått åtal.

Björkqvist synes mena att begreppet ZOG, Zionist Occupation Government, inte syftar på den judiska folkgruppen. Det har tidigare konstaterats att ordet ”sionister” av somliga används för att beteckna och belacka judar i allmänhet (RH 1991:20) och att ”Death to ZOG (whatever it takes)” utgör hot och missaktning mot den judiska folkgruppen (Svea hovrätts dom 2004-03-22 i mål nr. B 3884-03 med bilaga A). Juridikfronten, som håller sig till gällande rätt, har ingen anledning att göra någon annan bedömning än den Svea hovrätt gjorde för snart tio år sedan.

Björkqvist gnäller även på att det är lagligt att bära överstrukna kors, men att JK (och tidigare Stockholms tingsrätt i ett motsvarande fall) funnit att ett tygmärke med en streckgubbe som slänger en Davidsstjärna i en papperskorg – något Björkqvist kallar ”religionskritik” – är brottsligt. Kanske borde Björkqvist notera de uppenbara skillnaderna: det överkryssade korset betecknar motstånd mot den kristna religionen (eller kanske mot all religion), medan Davidsstjärnan betecknar den judiska folkgruppen som sådan. Det ligger därför närmast till hands att tolka den slängda Davidsstjärnan som att judar är skräp, ett påstående som sannerligen vore missaktande för gruppen judar. Den som blott vill markera motstånd mot den judiska religionen skulle kunna bära en överkryssad Torah straffritt. Till saken hör att det aktuella märket som Sniper Records säljer kallas ”Anti-Jew”, och alltså tydligt syftar på judar och inte på den judiska religionen.

Sammanfattningsvis kan sägas att yttrandefriheten inte inskränks ytterligare genom att material, som hade lett till förundersökning om det getts ut idag, leder till förundersökning när det idag sprids på en webbplats. Inte heller utgör det någon nyhet att judar inte får jämställas med skräp eller att ZOG anses syfta på judar.

Kommentarer inaktiverade för Björkqvist har fel om betydelsen av preskription, m.m.

Filed under antisemitism, Björn Björkqvist, Brott, Främlingsfientlighet, hets mot folkgrupp, Justitiekanslern, Mörkermän, Midgård, Näthat, Realisten, Sniper Records, Svenskarnas parti

Vem är desperat egentligen?

Svenskarnas Partis tidning Realistens redaktör, antisemiten Björn Björkqvist (tidigare propagandachef i Nationalsocialistisk front, och därtill den förste att dömas för hets mot folkgrupp genom bärande av nazistiska symboler) har på Twitter anklagat Juridikfronten för att vara ”desperata”. Detta för att Juridikfronten, enligt Björkqvist, har angripit ”artiklar som skrevs långt innan homosexuella blev en juridisk folkgrupp”.

Björn Björkqvist, som nyligen fann nödvändigt att i en bokrecension påpeka att en persons "mormor var judinna".

Björn Björkqvist, som nyligen fann nödvändigt att i en bokrecension påpeka att en persons ”mormor var judinna”. (C) Martin Tunström

Det blev förbjudet att uttrycka missaktning eller hot mot en folkgrupp med anspelning på sexuell läggning (homo-, bi- och heterosexualitet) genom en lag– och grundlagsändring som trädde i kraft den 1 januari 2003. Av de 16 uttalanden om homosexuella som Juridikfronten har anmält till Justitiekanslern, har ett enda skrivits före denna tidpunkt. Artikeln i fråga skrevs fem månader före lagändringen, då riksdagen redan antagit grundlagsändringen en gång (15 maj 2002; det slutliga antagandet skedde den 13 november 2002). Alla artiklarna har således skrivits under en period då författarna måtte ha insett att missaktande uttalanden av homosexuella bort ha undvikits.

Dessutom rör det sig om återpublicering av material från en annan webbplats, Info14 – en återpublicering som skedde i september i år. Björn Björkqvist borde vara väl medveten om att ”[b]edömningen av om ett uttalande uttrycker hot eller missaktning mot en folkgrupp måste göras utifrån de värderingar som gäller vid tidpunkten för yttrandet”. Så uttryckte sig nämligen domstolen i målet om boken ”Judefrågan” från 1936, som Nationalsocialistisk Front återutgav år 2000. Björkqvist skrev förordet till den återpublicerade boken, ett förord han dömdes för. Alltså är det värderingarna nu, år 2013, vid återpubliceringen, som är avgörande, och inte vad som gällde tidigare.

Så nej, Juridikfronten är inte desperata för att vi anmäler tillgängliga artiklar på Realisten.se, men det förefaller desperat av Björkqvist att anföra ett argument han vet är ohållbart (‘artiklarna är gamla’), och påståenden som dessutom inte är sanna (att artiklarna skulle ha skrivits ”långt innan homosexuella blev en juridisk folkgrupp”). Noteras kan att Realisten själv inte kommenterat förundersökningarna med en stavelse. Kanske inser ansvarig utgivare att det inte var så smart att publicera en artikel som kallar homosexuella för ”smitthärdar” och ”pedofilförespråkare” som man måste övertäcka händer och ansikte för att kunna ”konfrontera”?

Kommentarer inaktiverade för Vem är desperat egentligen?

Filed under antisemitism, Björn Björkqvist, Brott, Föreningen, hets mot folkgrupp, Homofobi, Info14, Mörkermän, Realisten, Svenskarnas parti